Valborgsveckan – och nog den underligaste valborg i mannaminne. Jag kollade igenom Google Foto för att få nån tillbakablick på vad jag gjort tidigare valborgar och låt mig säga, tydligen en hel del! Förra året var jag med min bror Leo på Långö, tog gryniga bilder, drack vin och gosade med hundar sen på klipporna längre bort.

2018 blev det också brasa men med min son Ossian på Saltö. Ett lugnt Valborgsfirande som mest bestod av fotbollsspel och pinnar.

2017 var även det med min son Ossian och vi hade tydligen en heldag i Göteborg och jag filmade en helmassa som nu i efterhand fick mig att le så himla mycket över hur roligt det var då. Min första resa själv med honom och jag trodde jag inte skulle klara det – men klarade det gjorde jag.

Så sliten jag var – mådde verkligen som sämst här och skulle sen i maj där bli sjukskriven för psykisk ohälsa, flippa ur, åkte till Norge och sen hem till mamma och bo med henne i ett år. Önskar jag kunde gå tillbaka till mitt 27-åriga jag och ge henne världens största kram, att säga att det kommer bli bättre.

En av många videoklipp från Göteborgsresan – känns verkligen som ingen ansträngning alls egentligen att sitta där på en båt och kolla på andra båtar. Det var vad jag mäktade med då.

I år har jag inga planer alls. Blir nog jag, och Ossian igen, som oftast på valborg. Kanske min bror kommer över. Kanske skålar jag för ljuset och våren och löven. Den sker ju därute, varje år, vad som än händer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s