Midsommar är lika med dubbla kalas, skumpa och ballonger

Midsommar, min allra finaste högtid, speciellt när det sammanfaller när min son och bror fyller år. Vi firade den väldigt lugnt och fint bara vi i familjen. Är ju så svårt att fira något alls i dessa tider, men det blev ändå en fantastisk dag, med grillat, tårta, bollspel och kubb. Och bad såklart, men det gör jag varje dag sommartid.

Jag hade en nygammal loppad klänning som min vän Annie skickade på posten, och jag känner mig så fin i den. Aldrig tidigare varit mycket för blommigt men den här sommaren växer det på mig. Älskar den dramatiska kjolen och att det passar både med sneakers och högklackat. Måste varit en syn det, när jag kom med ett gäng heliumballonger i Slytherins färger, en pallkrage, min son utklädd till Batman och jag i storblommig pompös kjol. Bjuder gärna Karlskroniterna på det! På tal om att bjuda på sig själv, förra året kom jag på idén att hålla i en secondhand-safari men kom aldrig till skott. Får se om det i slutet av juli är läge för det.

Tacksam över denna midsommar, att alla jag känner och som fått corona (4 personer nu) blivit friska och att natten är som dag. Helt ljuvligt!

Awab-pallen i ny skrud

Jag har under tiden med corona tagit i tur med alla surdegar runt om i hemmet. I helgen var det min fula AWAB-pall som fick en välbehövlig ny skrud – den har ju fått utstå en del denna pall, genom användningen i princip dagligen av min käre son de senaste 8 åren.

Bestämde mig för att den nu skulle gå i blått för att motverka att jag omedvetet gjort hela mitt kök brunt, med brunt golv, brun tavla och bruna bord och stolar. Köpte detta underlägg i plast på Hemtex för hela 19 kr – ett räcker verkligen! Som jag skrev på Twitter – en doft av orientaliskt passar bra i mitt kök. Fick kommentaren tillbaka att jag borde skaffa ett heminredningsprogram men nä – detta är avkoppling för mig.

Nya fötter skulle den få med, inköpta på Clas Ohlson av alla ställen. Jag har gått och blivit som en gammal farbror som hummar och mäter på Clas Ohlson och stör de som arbetar där med jämna mellanrum sen jag blev singel. Extra gubbvarning på mig är att nu måste jag köpa en större verktygslåda, min går inte att stänga längre på grund av alla skruvmejslar och sågar som ligger där. Det trodde jag aldrig!

Jag började med att slita bort det gamla och använde det för att kalkera på baksidan av plastunderlägget. Klippte sen med sax och det gick väldigt snabbt och enkelt.

Sen var det bara att börja få bort allt lim och skit som satt fast – alla på nätet rekommendera thinner men jag brukar ju använda rapsolja på den burkar jag vill få bort lim på. Så testade samma här.

Och visste gick det bra, med en spackelkniv och stålull samt armmuskler så var allt skit borta sen. Höll nästan på att lämna den såhär för var lite snyggt. Men valde att limma på underläggsbitarna med superlim och blev så otroligt nöjd av resultatet.

Fin pall om jag får säga det själv – blev så otroligt nöjd Missionen att få in mer färg i mitt bruna kök påbörjad med lite slit och 100 kr på lim och underlägg!

Vecka 23

1 juni, 27 grader! DET ÄR SOMMAR! Och gud vad jag kommer att njuta. Denna veckan händer det mycket spännande – bror min fyller 24 idag, tyvärr bor han på Irland så vi har fått skicka virtuella grattishälsningar till han. Och efter skolan ska jag och min son åka och bada. Ingen räder för kallt vatten här men havet är kallt så förväntar mig skallrande tänder och kalla barntår som sen långsamt värms upp av solen när vi ligger och kramas på stranden.

Här även köpt ny bikini då min förra försvunnit – och jag vet inte vart. Det är dags för invigning. I helgen blir det mindre bad men desto mer vandring då vi ska promenera 4 ungar och 2 vuxna en bit på Blekingeleden. 9 km satsar vi på då yngsta ä 5, lagom takt.

Min son hittade förövrigt denna lilla lapp utanför porten – tänk när kärleken var så lätt som en papperslapp men ändå så svår att ett nej rev upp stora sår. Lösningen på det stavas G-L-A-S-S! Hjälper mot allt.

Vecka 21

Vecka 21 och jag delar med mig av en smygtagen bild tagen av min fina vän Celina, som är här på blixtvisit från Stockholm! Gosh vad man saknat henne. Söndagen ägnades åt att äta wraps, spela flaggspel och nu ska vi snart luncha ihop. Man måste passa på när man kan ses. Annars då? Läst ut Fattigfällan, så den kommer jag blogga om såklart. Ska ta min son till Kalmar i helgen som kommer, IKEA står till buds då jag påbörjat projekt göra om mitt hem. Och sen inte så mycket mer, tigga kattbilder av mamma kanske.

Varför då kanske ni undrar? Jo för lilla Fluttershy och Pinky Pie ska flytta hem till mig efter sommaren. Något att se fram emot faktiskt!

you’re only unproductive by the standards of the world we lived in two months ago – and that world is gone now

Fredag och jag sitter hemma. Inte många planer idag – hur ska man egentligen planera ett liv när allting hänger på en lös tråd och allting ändras från en dag till en annan? Jag jobbar ju mestadels från datorn och telefonen, men nu har hela livet blivit därigenom. Zoom har blivit mitt vardagsrum. Märker det mest av att jag fryser så mycket – när jag sitter still framför en skärm. Kylan tränger igenom märg och ben – som den extroverta person jag är så behöver jag mänsklig värme för att må bra. Att skriva och zooma är en extrovert som jag, som koffein för en som lider av sömnbrist.

Produktiviten har blivit därefter, vissa dagar jobbar jag från 8 till 20, andra dagar skriver jag en mening och jag hinner inte riktigt med något av det jag försätter mig. Istället möblerar jag om, fixar hemma och ska nu tömma förrådet i helgen. Ibland äter jag som jag vore 15 igen och knappt visste hur man satte på spisen. Och ibland tränar jag så hårt att jag faller ner i sömn vid åtta på kvällen, bredvid min son i soffan. När det inte finns en rutin så är dagarna som leken man lekte på skolgården: kasta upp ett gäng stenar och försöka fånga så många som möjligt. Ibland fångar man en handfull. Nån gång inte en enda.

Men som titeln på detta inlägg lyder – you’re only unproductive by the standards of the world we lived in two months ago – and that world is gone now. Det tar jag med mig nu i helgen – och får försöka hitta något sätt att överleva i ett samhälle med social distans.

4 tips till Morsdag

Visst förtjänar ens mamma det bästa? Morsdag är ju snart, och jag vill alltid försöka ge min mamma det allra bästa. Nu i dessa tider vill jag stödja små företag, föreningar och välgörenhet, och då valde jag jag kikat runt efter den absolut bästa gåvan till min mamma. Men samtidigt så hittade jag en massa annat fint – så tänkte tipsa vidare om, ifall du har fantasibrist.Först ut är att köpa biljetter till en vinprovning/ölprovning, finns så mycket som helst och här i stan har vi Karlskrona vinfestival som jag lätt skulle köpa biljetter till sen i höst. Är du intresserad av det så finns det här. Finns övernattning med om du kommer långväga ifrån.

Annan sak som man inte kan få för många av är snygga tygkassar, denna från Svenska Freds är högt upp på min att-ha-lista. Eko-bomull med. För mig är det trippel-win. Går att beställa här.

Om din mamma är likadan som min (som älskar kriminologi och allt sånt) så är mordgåtor med middag ett säkert tips. Jag fann denna corona-säkrade livestreamgåtan, väldigt innovativt.

Om man vill ha något mer beständigt och samtidigt visa upp sin feministiska sida för alla som kommer på fika skulle detta vara en vinstlott. Finns i flera färger. Plus för att man stöttar en lokal företagare i Umeå!

Vecka 20

Livet livet – vad gör du med mig. Jag bröt ihop förra onsdagen och grät natten igenom. Det var förlösande – alla dämningar har brustit och jag är redo att gå vidare på något sätt. Jag har inte gråtit på år, men nu gjorde jag det. Jag behövde nog det, efter denna våren som inte blev som jag tänkte mig. Förlösande som sagt.

Istället ska jag fokusera på att komma till mamma som nyss fått 6 urgulliga kattungar med namn som Appel Jack, Fluttershy och Forest Rain och att försöka mig på en 8.5 km vandring med min son till helgen, sova över på något vackert ställe och bara lyssna på musik och fågelsång blandat. Naturen är min stora kärlek i livet – och ärligt talat, det finns inget bättre än att borsta tänderna vid en sjö vid solnedgången och se gässen lägga sina små på ön mitt i sjön. Kattungar och borsta tänderna vid en sjö – inga fler planer behövs.

Cykelväder

Jag älskar att cykla. Snittar på ungefär 10 mil i veckan och det sliter på cykelslangen. I onsdags blev det ungefär 2 mil på min fina röda cykel som ett gäng till av mina vänner köpte åt mig när jag fyllde 30. Vi åkte för att köpa cykelhjälm till mig, då den också försvann när min förra cykel blev stulen. Stannade även på vägen för att äta hamburgare på Max. Det var så skönt, att sitta i solen och bara njuta. Och på hemvägen självklart använder jag min sprillans nya cykelhjälm. Billig livförsäkring. Andra livförsäkringar ifall du vill cykla säkert året om är de bästa lamporna du kan hitta på marknaden (tänk strålkastare mer än de där små gratislamporna man brukar få som sitter på snodd, jag har denna) och reflexväst. 

10 mil i veckan. Det är 520 mil om året. Tänk att jag kan cykla så långt!

Sista veckan i april

Sista veckan i april så hade vi 5 dagar ledigt, jag och min son. Har en envis hosta som inte ger med sig, så undviker folk. Dagarna flöt förbi, och vi odlade och planterade en massa, till exempel så försöker vi nu med att odla basilika i vatten, och än så länge mår den bra.


Vi lekte även, ute i en massa. Visst bor jag fint? Detta är en minut från där jag bor. Flyttade hit i vintras och är så fascinerad över alla körsbärsträd, syrener och rhondendron som alla växer runt hörnet. Jag ser ett japanskt körsbärsträd från köksfönstret, bara det är ju jackpot.

En liten kvist av det körsbärsträdet kan ha råkat hitta sig in i mitt hem också.

Vi hade ju en kung en gång som styrde landet från sängen, nu i karantäntider är jag nog sängkammardrottningen. Kan också delvis ha att göra med att jag för första gången i mitt liv sover själv i en 180-säng. Vad mycket plats jag har! Ossian och jag ägnade mycket tid åt att spela kort, schack och fia med knuff – i sängen och i köket. Han börjar bli stor nu, men är samtidigt så liten.

Tandpetarlook på Stumholmen

Måste förövrigt tipsa om Knock the House down på Netflix. SÅ JÄKLA BRA! Fram för fler kvinnor i politiken! Fanns även gratis på Youtube om du inte har tillgång till Netflix.

Lite så har det varit min lediga sista vecka i april. Inte rört mig många meter från mitt kvarter. Fast när karantänen är över – då är det jag som lämnar Karlskrona på obestämd tid.

Vecka 19

Första måndagen i maj på 20-talet och världen har hängt upp ”Sorry we are closed”-skylten. Tomma gator, inga kramar och nyheterna har jag slutat att läsa för man möts bara av c-ordet. Har blivit mättad på katastroftänk – förmodligen för att jag jobbar med katastroftänk till vardags – och blev faktiskt glad när jag insåg att denna första måndagen sammanföll med ”May the 4th”-dagen, det är nu om någonsin vi behöver en verklighetsflykt. Att fly in i böckernas värld, i filmens, i musikens, att få fantisera om något alldagligt eller om något fantastiskt orealistiskt som att det finns ett helt imperium av planeter att besöka i en galax långt långt borta. Fast det verkar som att det finns närmare oss än vi tror.

”Vi lever i en märklig tid” är den fras man får höra mest av alla just nu. Trots att jag inte vill tänka på corona, på katastrofen, så är denna vår fastnaglad i mitt minne. Jag kommer alltid minnas denna våren – den våren jag fyllde 30. Jag har gått in i någon slags krisberedskap hemma ändå, och köper brandfiltar hit och handsprit dit. Som om en brandfilt skulle hjälpa mot ett virus, men jag behöver göra något som skapar en känsla av trygghet. Jag kan inte få corona att försvinna, men jag kanske kan släcka en brand.

När jag var och handlade potatis på torget så skrek en kvinna på mig i kön. ”KOM INTE HIT!” – jag förundrades och blev ledsen, jag försöker ju ändå göra rätt och höll vad jag tyckte var lagom avstånd. Men vissa blir arga när de blir rädda, och i slutändan så sitter vi ju i detta tillsammans allihopa. De flesta försöker ändå göra rätt, stå på tejpmarkeringar och låter saker ta sin tid. Lutar sig inte bakom plastväggar och hostar inte rätt ut. Ingen stress, det är faktiskt det finaste med detta ändå, stressen i samhället verkar ha försvunnit. Till och med på sjukhuset. För två veckor sen hade jag ju min biopsi och läkaren jag träffade, hon berättade att kirurgerna och ortopederna gick runt på avdelning efter avdelning för att hitta något att jobba med – för att de hade så tråkigt. Min fantasi skenade på en gång, att en kirurg och en ortoped nästintill slogs med varandra för att ta över en patient som i nån scen från Scrubs.

Världen är pissig just nu, och många försöker använda corona som en ursäkt för vad deras agenda nu är, men vissa saker, är ändå rätt fina. AW på Zoom, alla små paket som folk skickar och att få inkorgen på messenger full av bilder på min brorson. Att det är mer människor i skogen än i stan. Att några av mina vänner vågade ta språnget och öppna ett café mitt under krisen. Att sånt som vi tog som självklarheter inte nödvändigtvis behöver vara självklara. Förändring är skitläskigt men kanske kan vissa förändringar vara bra. Jag hoppas, för oss allra flesta, att vi kommer ur denna krisen lite starkare. Och att vi får kramas igen.

Fram tills dess – May the 4th be with you.