Att vara här och nu

Har hela helgen varit ute med min son och tältat, fikat och lekt vid havet. Jag har alltid varit så nära naturen och nu när man ska undvika folk så har jag ännu mer tagit min tillflykt till skogen och havet. Jag är faktiskt helt övertygad att folk är lyckligare nu när de är i skogen så mycket, och försöker vara så mycket i nuet än innan – forskningen stödjer det. Jag hoppas att detta med att carpa diem, fånga dagen, yolo eller vad man nu kallar det är en vana som man tar med sig även efter pandemin.

Någon som verkligen lärt mig leva i nuet är Ossian. Han är helt fantastisk på att leka, påhittig, kreativ och rolig. Nu igår ville ungen hoppa i havet och vi spruta vatten, sprang på stranden och njöt av att vara fördjupa vår mamma/son-relation. Det är något som jag kommer ta med mig när jag är 80 år gammal, med insektsglasögon, färgglada kläder och ska berätta för barnbarnen om alla äventyr jag drog med deras pappa på.

Vecka 18

Valborgsveckan – och nog den underligaste valborg i mannaminne. Jag kollade igenom Google Foto för att få nån tillbakablick på vad jag gjort tidigare valborgar och låt mig säga, tydligen en hel del! Förra året var jag med min bror Leo på Långö, tog gryniga bilder, drack vin och gosade med hundar sen på klipporna längre bort.

2018 blev det också brasa men med min son Ossian på Saltö. Ett lugnt Valborgsfirande som mest bestod av fotbollsspel och pinnar.

2017 var även det med min son Ossian och vi hade tydligen en heldag i Göteborg och jag filmade en helmassa som nu i efterhand fick mig att le så himla mycket över hur roligt det var då. Min första resa själv med honom och jag trodde jag inte skulle klara det – men klarade det gjorde jag.

Så sliten jag var – mådde verkligen som sämst här och skulle sen i maj där bli sjukskriven för psykisk ohälsa, flippa ur, åkte till Norge och sen hem till mamma och bo med henne i ett år. Önskar jag kunde gå tillbaka till mitt 27-åriga jag och ge henne världens största kram, att säga att det kommer bli bättre.

En av många videoklipp från Göteborgsresan – känns verkligen som ingen ansträngning alls egentligen att sitta där på en båt och kolla på andra båtar. Det var vad jag mäktade med då.

I år har jag inga planer alls. Blir nog jag, och Ossian igen, som oftast på valborg. Kanske min bror kommer över. Kanske skålar jag för ljuset och våren och löven. Den sker ju därute, varje år, vad som än händer.

Fransk potatis och purjolökssoppa

Mat är typ bäst, jag har ju en andra karriär i restaurangbranschen och hoppar in extra ungefär en gång i månaden på en eventresturang i stan. Ägnar även söndagarna åt att göra mycket mat och detta blev gårdagens lunch. Receptet lärde jag mig på ”Sveriges yngsta mästerkock” när det gick, men jag gjorde om det till mjölkfritt och vet du, det smakar lika bra, la även till en morot för att få bättre färg för jag tycker inte beige är den snyggaste färgen på mat egentligen.

Vad du behöver är:

Potatis, cirka 500 gram

1 purjölök

Vitlök efter tycke och smak (jag kör 3 klyftor till 2 personer)

1 burk (4 dl) kokosmjölk (ta Kungmarkatta och slipp bisfenoler)

6 dl vatten

Salt, peppar och grönsaksbuljongtärning samt en skvätt olivolja

Topping: Persilja, hasselnötter/solrosfrön och citronzest

  1. Skala och skiva löken tunt. Skala och skär potatisen i tunna skivor. Finhacka persiljan, ta inte med den grova delen.
  2. Fräs löken i oljan, ej på för hög värme, 20-25 minuter. Rör om då och då. Tillsätt potatisen, smulade buljongtärningar och fräs cirka 5 minuter.
  3. Tillsätt hälften av vattnet och koka soppan i 10 minuter eller tills potatisen är helt mjuk. Späd med resten av vattnet och kokosmjölken till önskad konsistens, koka upp och sjud cirka 5 minuter. Smaka av med salt och peppar. Vill du ha slät soppa, kör nu den i mixern.
  4. Dags att göra topping. Det är verkligen halva rätten i mitt tycke! Riv zesten av en citron och hacka persiljan. Torrosta hackade hasselnötter eller solrosfrön med citronzesten i cirka 5 minuter. Lägg sen på persiljan och toppingen på soppan och ät.

Hamna i matkoma. Och sen ät lite till. Alltså älskar denna soppan, borde göras oftare.

Vecka 17

För att få nån form på bloggandet så kör vi ett måndagsinlägg där jag berättar lite om kommande vecka och vad jag kan göra. Idag blir det sängliggande för hela dagen då jag vart på biopsi (aj!), men det går ändå ingen nöd på mig, då jag fyllt på med tidningar, choklad och fulltankad dator.

Sen ska jag försöka få ett kapitel läst i Trafikens grunder då ett av mina mål för i år är att få körkort. 30 år – dags att ta det 🙂 ska boka in körlektioner igen också, tog uppehåll nu i en och en halv månad på grund av corona.

Målet för denna veckan är att ta mig igenom morgondagen med alldeles för många möten (dubbelbokade till och med vissa av dom) med krisledningsnämnd, drift och servicenämnd och gruppmöte, allt på distans.  Jag ska även hinna med 1500 ord skrivna på min uppsats, påbörja min nya kurs i Internationell ekonomi och sen försöka få till stånd en aw på zoom på lördag med mina vänner. Hämtmat, vin och prat in på småtimmarna, ser fram emot det. Vi har kört det två lördagar i rad nu och det blev väldigt härligt nu när man inte kan ses som vanligt.  Och sist men inte minst, köra en undersökning för de som följer min lokala klimatrörelse om vad för verktyg de vill ha av oss för att vässa sitt klimatengemang, man måste ju passa på när tid finns.

Undrar om corona-tider kommer bli ett nytt begrepp, likt kristider??

Rörelseglädje

Just nu läser jag en kurs som heter The Science of Well-being distans på Yale University och jag måste säga – den är bara så bra! Jag kommer nog göra en längre inlägg om just den kursen och vad jag lärt mig när kursen är slut i sommar. Men en viktig sak som de tog upp är att rörelse är viktigt för ditt mående. Att livet inte är som det ska vara gör att vi alla kan skapa nya rutiner som får oss att må bättre, och jag valde att lägga upp enkelt träningsschema för att må bättre, springa 3 km var tredje dag (vilket är ett varv runt den ö jag bor på) och träna core 10 minuter varje dag. Sen när vattnet blivit varmare så blir det även simning varje dag, som varje sommar.

Jag som sprungit flera mil utan att behöva stanna känner en viss frustration, jag kan egentligen längre. Jag är egentligen snabbare och starkare. Men samtidigt måste jag vara snäll. Jag är inte samma som jag var innan, innan skador och olyckor. Så jag tar ett steg i taget, och väljer glädjen över att jag faktiskt kan springa igen. Tänker leka in den här våren – och bara njuta av att jag kan ta mig framåt.

Om även du vill använda den här tiden så finns det massor med tips och trix ute, till exempel kör Friskis&Svettis gratis onlineklasser. Min vän Johara skapade FB-gruppen Teach4Health där alla medlemmar är själva med och peppar varandra till att röra sig. Inge pekpinnar, bara kul. Och få in vardagsträningen i ditt liv, gå i trapporna istället för hissen, lek med ungen, ta en varukorg istället för kundvagn så får du lite styrketräning, hoppa hopprep och gör kullerbyttor igen (varning på det sista, svårare än vad man kan tro i vuxen ålder!)

Lek in rörelseglädjen – så får du se att orken kommer på köpet.

Aspö

Långfredagen ägnades åt att ta färjan ut till Aspö och praktisera den ädla konsten i att sitta på en brygga och bara va. Jag flyttade till Karlskrona sommaren 2016 och för mig är dessa öar, att leva i en skärgårdsstad en ”nyp mig jag drömmer”-upplevelse.

Aspö är en ö där du kan komma djurlivet väldigt nära och ändå ha civilisation runt hörnet. Såg till exempel ett gäng rådjur och som vi kom nära inpå.

Lagom produktplacering här, men älskar verkligen Kleen Kanteen och fick nu världens bästa termos i världens bästa färg av världens finast vän när jag fyllde 30. Så glad och använder den varje dag. Fyller den med te och bara njuter av vädret och havet.

Här satt vi länge och bara njöt av bobyggarna. Hade fiskespöt i väskan men det åkte inte fram idag – ville inte störa svanarna. Men på måndag så – då kanske de är klara och vi kan fiska.

Hej hej från mig. Ossian ville ta en bild på mig när jag satt på Ljugarbänken med vindblåst hår – en tillvaro man får vänja sig vid när man bor vid kusten.

Något annat man får vänja sig på kusten är illaluktande tång, gamla skelettdelar och rent skräp, man kommer lika nära de vackra och levande som det döda och förmultnande. Båda är en del av naturen och vill nog inte ha det annorlunda ändå – tja förutom skräpet då, det kan gärna få försvinna.

Liten utflykt på bara två timmar men känner mig rikare och mer välmående. Man behöver inte göra det svårare än så för sig.

Pysslandet innan påsk

Vilken annorlunda påsk vi kommer få. I min familj kommer vi fira utomhus, för att undvika att smitta varandra. Vi gillar att hjälpa varandra så i det google docs vi har uppe för att samordna så står det även ”viktigt – kom inte om du är sjuk”. Även in till det innersta sipprar uppmaningarna som spänner över en hel värld.

Jag själv har lite av en festfixarpersonlighet, vilket i år har utmynnat i två påskäggsjakter, en till barnen och en till min bror och hans sambo. Anledningen till det var att jag tydligen hade sparat alla mina och min sons påskägg i säkert 10 års tid – som den miljövetare jag är så ogillar jag nyproducerat men detta var lite overkill även för mig. Hojta om du vill ha ett påskägg eller tre!

Även om vi lever i konstiga tider och allt sätts på prov så omgärdas livet av det vanligaste sakerna ändå. Min älskade Ossian gick ut och plockade världens minsta bukett med maskrosor till mig – den får nu bo vid diskhon i en gammal marmeladburk. Leo – en av mina bröder, och jag lunchar varje vecka ihop fortfarande. Även om det är mer parkhäng än sitta inne på resturang som gäller just nu. Och jag fortsätter att kämpa med mina studier och allehanda kärlekstrassel.



Ja se livet det fortsätter, även om det mesta är stängt. Vi finner andra vägar till något nytt normalt, som en aw på zoom. Ett digitalt träningsgäng som hejar på en varje dag (vi heter Teach4Health på FB om ni vill vara med), och jag som är en pysslare av rang, njuter av att plocka fram allt mitt pynt inför påsk, och skapa nytt med min son. Påskpirret fyller min själ – imorgon är min bästa högtid här!

Social distancing eller kan man hitta arbetsro i en japansk trädgård?

Trots att jag bott i fyra år i Blekinge har de gånger jag varit i Ronneby varit väldigt få. Nog för att jag inte har några vänner där – eller familj. Så nu när jag äntligen skulle dit så passade jag på att vara där hela dagen. Först möte på kommunen på morgonen, sen var planen att sitta på ett fik och jobba bort tiden. Fann tyvärr inget öppet, hade siktet inne på populära Café Mandeltårtan. Lösningsorienterad som jag är beslöt jag mig för att utnyttja det vackra vädret. Köpte med mig bulle och te från Pressbyrån, och letade upp en plats att arbeta på. Valet föll på den japanska trädgården, som är så vacker även när våren knappt kommit igång. Streamade wifi från mobilen och bara njöt. Har nog inte vart så produktiv på hela året! Detta med social distancing, är väl inte så dumt ibland ändå?

Livet är på paus till slutet av sommaren

8 mars 2020. Hade samlat alla mina fina familjemedlemmar i min lägenhet, det var min 30-årsdag och jag längtade så efter att få träffa alla igen, och kom gjorde de. Fyllde mitt liv med kärlek, tårta och kort som gjorde mig gråtfärdig. Man började prata om coronakrisen men inte kunde jag tänka på det – jag skulle ju fylla år. Jag bad dom att nä kan vi inte bara vara glada nu? Så vi bytte samtalsämne och diskuterade vinkällare, om marsipan från Norge och minnen.

14 mars 2020. Nästa samling var med mina vänner. En lördag och vi skulle ha fest – barnkalas var temat. För är man född 8 mars och ens mamma är feminist, tja då är barnkalas inte särskilt vanligt. Och de kom, 10 härliga människor med Hubbabubba i fickorna, och tomtebloss och vi lekte sätta svansen på grisen, utklädda till sagofigurer. Jag var utklädd till Tingeling och ju längre tiden gick desto mer krossade blev mina vingar, tills dess Annie släppte kommentaren ”Nu ser du ut mer ut som en ledsen insekt än nåt annat”.

Jag grät igen för mina vänner hade samlat ihop till en cykel åt mig, eftersom min förra blev stulen, och i sann demokratisk anda röstat om vilken cykel jag skulle få. Röd och fin blev den och den tanken hade jag aldrig haft – att få så mycket kärlek att man gemensamt köper en cykel till mig. Sen åt vi mat, togg bilder och körde quiz innan vi dansade in på småtimmarna.

Och samtidigt så gnagade den där oron i mig, den vi nog alla känner. Om corona och om sjukdomar. En av mina vänner, Anatoliy, sa stödigt att det nog inte var så farligt. Och jag skratta och höll med, men skurade ändå hela lägenheten med den handsprit jag köpt tidigare när min son var magsjuk. Både innan och efter festen.

19 mars 2020. Träffade min vän Karin av en slump när jag var på väg ut för att ta min dagliga kvällspromenad på Stumholmen. Den stadsdel som i min mening är vackrast där jag bor. Hon gav mig en snabb kram och sen skyggade hon och sa ”Nej just ja, man skulle inte kramas. Förlåt!” Frågade henne om hon ville gå promenaden med mig och vi diskuterade livet medan vi höll avstånd, nån meter ifrån varandra.

Idag är det 29 mars 2020. Och när jag skriver detta har än mer hänt. Min vän Celina har beslutat sig för att åka hem till sina föräldrar – ifall det blir karantän. Vi åt pizza i snålblåsten, på Elsa’s som är vårt stammisställe. Konversationen gick trögt, förmodligen på grund av sorgen vi båda kände över att säga hej då. ”När jag äntligen hittat vänner här – när jag äntligen funnit mitt sammanhang här i Karlskrona så händer en pandemi. Men vi alla vill väl vara hemma nära familjen nu när livet är osäkert. Men du – jag kommer tillbaka till sommaren!” Jag gav henne två kramar, för även om man inte ska, så behövde jag.

Låt oss hoppas det att Celina är tillbaka till sommaren. Att våren är mild, vacker och god mot oss alla, att karantänen och avståndet hjälper. Att den kurvan vi alla i hela världen spänner ögonen i vänder ner. Att alla som oroar sig finner tröst.

Men i mig, när jag nu sitter här på kvällen och ser ut över det hav jag älskar. Att livet, festerna, födelsedagarna, kramarna, närheten, pizzan på stammisstället, att allt det är satt på paus till slutet av sommaren.